Semester hemma

I dag har jag köpt två block utan linjer. Det sista är viktigt. Jag känner mig nämligen bunden av linjerade ark, ränder stör min kreativitet.

På de tomma bladen påbörjar jag romanen, innan semestern är slut ska berättelsen få kontur. Det är lite som att krypa in under en luddig filt. Det känns skönt att vara där, i den andra världen, i någon annans historia.

Jag håller också på med en grafisk tavla som ska föreställa Kristina Lugn. Som fördrink bjuder jag er på hennes vackra ord:

Startmotorn
i källarvåningen
Skiftnyckeln
i smyckeskrinet.
Skruvstädet
runt min hals.
Sedelklämman
om diktarådran.
Slagborren
mot smärtpunkten.
Sorgen
i sångarsalen.
Spiken
i brudkistan.
Strömbrytaren
i hjärnan.

Ur: Hej då, ha det så bra!; Kristina Lugn