Äntligen på väg

Jag har kommit en åttondel in i det nya manuset och än håller planen. Redan imorgon kan det bli annorlunda då vi får tillträde till huset. Och, ateljén.

På golvet ligger det förflutna i högar: elva häften av Flöjten och jag, kartor sorterade i pärmar, kassettband med Elvis Costello. Det är så mycket tid som försvinner i pappersinsamlingen, så många ord.

Kvar finns framtiden, antologin. Detaljerna måste hållas hemliga tills vidare, men jag kan avslöja att publiceringen sker redan i höst. Till dess lyssnar jag på Emil Jensen. Han sammanfattar nästan allt jag vill säga (bortse från ljudkvalitén):