Jag har blivit lurad: Det är inte vägen som är mödan värd. Om jag kunnat välja hade flyttkartongerna redan varit uppackade och möblerna på plats i huset. Sedan skulle jag sitta framför kakelugnen och skriva.
Men dit är vägen lång, så lång att jag inte ens skymtar upploppet.
Det finns dock avgjort fördelar med att rensa och rota bland minnen. Artikeln ovan hittade jag i en gammal kakburk och texten kommer väl till pass i skrivandet. Slutna ögon och jag är där: granbarr under fotsulorna, stigande puls och skenande drömmar. Den känslan vill jag fånga i romanen.
3 kommentarer:
Barfota, inte illa!
Älskar dig!
Mr A: Eller illa, beroende på hur du ser på det.
El Jonno: Spegel. Alltid.
Skicka en kommentar