Vi gör upptäcktsfärder i det nya huset. Allt är inte vad det synes vara. I trädgården finns överraskande nog både plommon, päron och äpplen, något vi inte tidigare uppmärksammat. Ännu mer förvånande är att det växer skumtomtar i det tilltänkta musikrummet. Tänk vad snällt av säljaren att plantera dem där.
Manuset är fortfarande i fas. Kapitlet jag skriver känns varmt och mjukt, jag har lånat inspiration från en vän för den rätta stämningen. Igår avslöjade jag det genom ett sms och vännen tar det hela med ro. Hon har varit med i mina berättelser förr.
I dag ska vi sitta i huset och, som Ernst säger, känna in rummet. Förstå att det är vårt. Kanske hälsa på grannen som lyckosamt nog är svensklärare.
God lördag alla!
5 kommentarer:
Mmm, på ytan tar jag det mesta med ro men inombords håller jag på att spricka av stolthet. Du är ljuvlig!!!
Åhå, vad härligt!
/ Josefin
Cornelia: Och jag spricker av stolthet över att få ha dig med!
Josefin: Både härligt och ohärligt. Men mest det första.
Varför ohärligt?
/ Josefin
Det hade tagit en triologi att beskriva, men kortfattat har några oväntade skavanker upptäckts i huset. Så fort det är åtgärdat, återstår det härliga.
Skicka en kommentar