Etern, bokmässan och livet

"Kaos i kosmos", var ett uttryck som jag och min vän hade en förkärlek till under högstadiet. Här är det snarare "kaos i kaoset" och jag är evinnerligt trött på att leta igenom åtta flyttkartonger för att hitta en synonymordlista eller något annat livsnödvändigt.

Jag har så klart mig själv att skylla. Det faller på sin egen orimlighet att kartongerna packar upp sig själva. Men tröttheten har tagit över och jag ligger på sängen och stirrar ut genom sovrummets sneda fönster med himlen som gardiner.

Jag har hamnat efter i både skrivandet och läsandet. Det var tvärstopp när jag närmade mig romanens mitt. Så jag tog en paus och lade trägolv på ovanvåningen tillsammans med J och Jon. Sedan skrev jag en krönika som jag skickade till radion.

I dag på bussen från arbetet hade jag en oidentifierbar känsla av att jag måste skriva, annars ska kaoset aldrig ta slut. Med oron som drivkraft hävde jag ur mig en A4-sida och först efteråt förstod jag att det var inledningen till ett nytt kapitel.

När jag senare kom hem väntade ett fint besked: Radiokanalens redaktion tycker om min krönika!

I helgen hoppas jag på ytterligare inspiration då jag gästspelar på en bokmässa.