Gustaf Fröding Att tala i text är inte enkelt. Det blir lätt krystat och alltför formellt. I tidningen Språk, nummer 5, jämförs Dagermans gangsterkaraktär med Lapidius och slutsatsen är att dagens författare vårdar talspråket mer än dåtidens. Förbryllande med tanke på att språkriktighet i övrigt tenderar förtvina.
Dåtidens författare slängde sig gärna med ordformer som: mej, dej, nån, vasaru, de ä. I dag syns oftare: mig, dig, sedan, dem.
Resonemanget får mig att tänka på dialekter i text. I många fall kan dessa bli obegripliga, i andra fall förstärks budskapet. Huvudkaraktären i mitt manus kommer från Jönköping och jag har lekt med tanken att använda dialekten i dialogform:
Vasaru öa? = Vad ska du göra?
En kaav tack! = En korv tack!
Junkööping ä la övestyyvt = Jönköping är överstyvt.
Sedan återstår bara frågan: Är det över huvud taget begripligt?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar