Utanför Lunds konsthallI dag åker jag iväg på min kreativa resa, en ö inte långt härifrån är målet. Där har idéer till manus växt sig starka och kapitel tagit form. Det var även på den platsen jag bestämde mig för att byta arbete. En kreativ miljö, helt enkelt.
Här ska jag skriva på novellen, besöka konstnärer och ligga raklång på marken och andas. Och glömma.
Det är sällan jag blir provocerad av människor men nu har det hänt. De som får mig ur balans är Vänta-bara-pessimisterna och När-kommer-den-lille-människorna. Låt mig förklara:
Vänta-bara-pessimisterna: De här personerna vill till varje pris få mig och min man att förstå att det blir värre sen, oklart när. "Vänta bara tills ni varit gifta i fem år, då är det inte lika kul." Eller: "Vänta bara tills ni köper hus, då är fritiden ett minne blott."
När-kommer-den-lille-människorna: "Så ni ska flytta till större, då vankas det smått förstår jag (klappar mig lätt på magen)." Eller: "När ni får barn finns ingen tid att skriva böcker och musik längre."
Det är synd att de som inte har det bra, vill få andra att må dåligt. Det är även sorgligt att människor tar för givet att alla vill ha barn eller ens kan.
Då var det sagt. Jag lämnar kvar tankarna här, själv åker jag till ön och skriver.





