Äntligen på väg

Jag har kommit en åttondel in i det nya manuset och än håller planen. Redan imorgon kan det bli annorlunda då vi får tillträde till huset. Och, ateljén.

På golvet ligger det förflutna i högar: elva häften av Flöjten och jag, kartor sorterade i pärmar, kassettband med Elvis Costello. Det är så mycket tid som försvinner i pappersinsamlingen, så många ord.

Kvar finns framtiden, antologin. Detaljerna måste hållas hemliga tills vidare, men jag kan avslöja att publiceringen sker redan i höst. Till dess lyssnar jag på Emil Jensen. Han sammanfattar nästan allt jag vill säga (bortse från ljudkvalitén):

Heltidsarbete och skrivande

Discot fortsätter. Jag har skickat in en presentation som ska vara med i antologin. I den skriver jag att tryckta ord ger vind i seglet. Det är sant, romanen glider och jag behöver knappt vidröra årorna.

Går det att skriva en bok och samtidigt arbeta heltid? Jag har bestämt mig för att svaret på frågan är ja. För att få min egen föresats uppfylld har jag följande strategi:

1. Tid: Jag skriver på historian varje dag, om så bara en mening. Tiden på bussen till och från arbetet tillägnas läsning, skrivande och tankar kring romanen.

2. Karaktärer: Vem behöver karaktärskarta när det finns vänner och familj. Jag ber redan nu om ursäkt för att jag stjäl några av era egenskaper.

3. Planering: Det blir ingen bloggvänlig roman där jag presenterar resultat om en månad. Jag har utformat en plan och enligt beräkningen bör ett första utkast vara klart i februari. Men det är om vinden håller i sig.

4. Inspiration: Jag får lust av kultur. När vinden mojnar bör jag omedelbart uppsöka en litteraturbar.

Hurra!

Ibland får livet en oväntad nyans. Som i dag. Ett elektroniskt brev fick mig att göra en stående piruett i matbutiken. Jag blir glad ända ut i svansen när jag tänker på den antologi som min text ska publiceras i, hurra!

Jag uppmärksammar att ingen kommenterade mitt förra inlägg, bara för det avslutar jag med ett Ranelid-citat även i dag, var så goda:

"Ingen har fått nobelpriset för tystnaden."

Björn Ranelid på Kulturen i Lund

I torsdags lyssnade jag till Björn Ranelid som gästade Kulturens författarbar. Jag tillhör dem som har intagit viss skepsis till hans ord tidigare och ville på det här sättet möta mina fördomar.

Ranelid inledde sin monolog med att fråga vad kärleken väger. Ämnet svävade sedan som en osynlig partikel genom varje mening. Avund fräter inifrån, påpekade Ranelid, som har lärt sig skrivandets konst genom att ta lärdom från andra. Som inpiratörer nämnde han Stig Dagerman, Sara Lidman, Kerstin Ekman och August Strindberg. Författare är gengångare, slog han fast.

Ranelid missar inte mötet med människan och det märks. När det var dags för signering ringlade kön till författaren lång. Och det tog tid. Mycket för att Ranelid gav några minuter för var och en, frågade hur personen mådde, berömde klädval eller skickade med några värmande ord på vägen.

Jag vill göra detsamma för honom. Tack Ranelid för att jag fick mina fördomar motbevisade. Jag skickar dig kärlek i ton, det väger ändå ingenting.

El Perro del mar, Embassy och en grafiker

The Embassy spelade bra.

Men El Perro del mar var magisk.

I kväll var J, C, M och jag i Malmö Folkets park och kände in hösten. För om El Perro del mar är en årstid måste det vara den, Change Of Heart en halsduk kring frusna drömmar.

Inte nog med det; vi träffade G som har en grafisk ådra, och sekundsnabbt hade jag värvat honom till barnboksprojektet som legat i träda ett tag.

Hans öldrickande får ses som en osäkerhetsfaktor, liksom det faktum att jag har bett en annan grafiker att tänka igenom samarbete. I min eufori kan jag ha gått händelserna i förväg, så kära illustratör, vi hörs så snart jag når dig.

Hjalmar Gullberg och Sara Paborn

Så har jag äntligen sett sjön Yddingen och Bökeberg, där Hjalmar Gullberg under 50-talet tillbringade somrarna tillsammans med sin trolovade Greta Thott.

Sjön, som inspirerade Gullberg till flera verk, blev paradoxalt nog även den slutliga kulissen för hans liv. Således tycktes himlen ha en perfekt nyans den dag jag var där, tung av åska, ljus av liv.

Sommaren lever ännu, krama ut den sista slingan sol med Sara Paborn. Hon debuterade i år med romanen Släktfeber och som sommarpratare berättar hon om sina mer eller mindre lyckade försök att bli publicerad, tänkvärt och ursinnigt roligt. Lyssna på henne här eller ta en tur på hemsidan där.

Två högklackade skor senare

Lärdomar jag har dragit de två senaste dygnen:

• Jag är en perfekt avbild av en mördare.
• Jag ogillar högklackade skor med trånga tår, särskilt om de ska bäras i tolv timmar.
• Skådespelaryrket är ingen dans på tussilago.

Kommentarer och frågor jag har fått de två senaste dygnen:

- Your eyelashes (tänk bred brittisk accent), are they real?
- Eh yes, mascara, that´s it.

- Så du fick ha peruk på dig i dag?
- Eh nej, det här är mitt hår.

Jag vet inte vad jag ska dra för slutsatser av detta. Kanske att jag ser ut som ett plagiat, kanske att det är så vanligt att korrigera sitt utseende att det har blivit normen. Den viktigaste konklusionen är ändå att jag trivs bäst med att skriva.

Tecken 2

När jag i går skrev en scen ur romanen, hände något märkligt. Jag blev kontaktad av ett produktionsbolag och samtalet hade en klar koppling till den person jag nyss beskrivit. Och inte bara det. Morgondagen blir speciell.

Mer än så vill jag inte berätta än. Jag kommer med mer information så snart jag kan.

Semester borta

Ale stenar. Vinden blåste så hårt att den gick att luta sig mot. Jon blev en punkt mellan blåsten och havet. Inspirationen - ändlös liksom himlen.

Hemma igen söker jag ro bland kataloger om kakel och klinkers och trägolv. Romanen väntar på att bli skriven. Den ropar till mig varje kväll och ibland låter jag mig övertalas, skriver några rader för att sedan avsluta. Ändå tycker jag mig ha kommit en bit på väg. Boken finns i huvudet, där är den klar. Sedan får det ta sin tid innan orden blir läsliga.

Till dess har jag gett Jon i uppdrag att skriva soundtracket till boken. Jag hade inte haft något emot att även ha Emil Svanängen med på skivan. Han kommer ifrån Jönköping, bara en sådan sak. Lyssna här: