Isformationer LommaVarje gång jag närmar mig slutet av ett längre projekt får jag samma känsla: "Det här är kasst, det håller inte". Och på fullt allvar funderar jag på att göra mig av med tio månaders arbete i kakelugnen.
Under skrivandeprocessen har jag hållit sådana tankar ifrån mig, fokuserat framåt. Men på upploppet rycker jag i bromsen och blir omåttligt självkritisk.
Jag minns en lärare som undervisade i svensk språkbeskrivning. Han hette Peter och hade gjort till sin uppgift att plocka ner okritiska studenter från höga hästar. Så gott som samtliga studenter på kursen trodde sig vara bra på att skriva och ha en unik ton, men det skulle inte ta en vecka innan den villfarelsen var över. När jag fick tillbaka den första skrivuppgiften var meningarna sönderhackade av rödpenna, endast en var understruken med blått bläck: Snyggt!
Jag har Peter att tacka för den kritiska blicken, den gör texterna bättre och renare. Men efter några veckor med skrivsjälvförtroendet i botten, är det ändå oerhört skönt att få ett meddelande av det här slaget:
Hej Anna!
Din krönika är jättebra! Vi vill gärna ha med den.
mvh M
4 kommentarer:
hej nu är jag här! fin bild på is - det är is överallt i gbg. tack för senast -det va ju super - kommer till lund i mars igen!kramkram
Får man fråga vem/vilka M är? :)
Och grattis förstås!
/ Josefin
maria>> Hör av dig så styr vi upp något!
Josefin>> Tack! Det är Nya Wermlands-tidningen. Håll utkik på bloggen så rapporterar jag när det är dags.
Och förresten, när jag tänker till heter nog läraren Anders.
Skicka en kommentar